Vilken fasad på huset skall jag välja?

Sinnebilden av den röda stugan med vita knutar har ibland reducerat diskussioner om fasader till en fråga om stående eller liggande panel – den röda färgen tycks vara självklar. Att välja en fasad handlar dock om så mycket mer: i dag finns det en uppsjö av material, tekniker och färger att välja mellan.

Träfasad är ofta en fråga om hur ofta och på vilket sätt man vill utföra underhåll, för träet i sig kan hålla mycket länge om det bara underhålls rätt. Standardmaterialet i småhus är ofta fortfarande kärnvirke från gran, men man går i nybyggnationer allt oftare ifrån stående panel.

Eftersom det i dag inte längre anses vara någon större risk för fuktskador med liggande panel – enligt somliga källor är det t.o.m. tvärtom – och det är lättare att byta ut skadade delar och ändträet är skyddat av hörnfodret. Lärk och kärnfuru blir också vanligare, dels eftersom de ger en annan karaktär åt fasaden och har egenskaper som gör mycket tåliga mot t.ex. röta och alger.

Bland de mer traditionella fasaderna så märks i dag fortfarande tegelfasaden: den är dyr, men å andra sidan otroligt hållbar och dessutom svår för t.ex. alger att fästa på. Äldre tegelfasader är ofta solida och man tjänar i så fall ofta på att tilläggsisolera dem. Nya tegelfasader byggs som regel som skalmur uppburen av en träkon- struktion som ger ypperlig isolering och fukthantering. Om man slammar tegel eller mexitegel kan man dessutom måla på det med gott resultat.

Putsen på väg ut, stenplattor på väg in
De putsade träfasaderna framställs i dag som problemfyllda, varför husägare ofta rekommenderas att anlita en fuktexpert för riskbedömning – detta handlar ofta om undermåligt arbete med luftspalt och fuktskydd i väggen bakom. Själva putsen kan hålla ett halv- sekel utan att behöva göras om helt under förutsättning att man reparerar försättningsskador regelbundet och kan enkelt spolas av med högtryckstvätt.

Om man tycker om den vackra karaktären i sten så finns det nu- mera en rad olika typer av fasadskivor i natursten att välja mellan, vilka kan fås i en rad olika storlekar. Det finns även plastmaterial och möjligheterna i färg, form och storlek är i princip oändliga, liksom möjligheten att byta ut dem, eftersom de monteras utanpå befintlig fasad.

En annan ”nykomling” som ännu så länge är vanligare på andra sidan Atlanten än här är PVC-fasaden. Den är mycket tålig: tillverkarna lovar en hållbarhet på ett helt sekel och används ofta på fasader på den stormhärjade amerikanska östkusten. Den finns också i olika utformningar, men syns ofta som träimitation och går utmärkt att måla.

Den en gång i tiden så älskade eterniten har i dag fått en asbestfri ersättare som är lika hållbar: fibercementplattan. Den träfiberar- merade cementen går att få som traditionella plattor eller med en träliknande struktur, som smälter väl in i kulturlandskapet utan att tumma på hållbarheten. För den som har ett eternithus går det att ersätta trasiga eternitplattor med fibercementplattor, om man kan hitta rätt kulör – vilket dock inte behöver vara ett problem eftersom båda materialen går att måla.

I nyare hus har betongen tagit ett steg in i finrummet, eftersom det i grunden är ett material med stora möjligheter: det är hållbart, går bra att måla på och risken för försättningar är ytterst liten. Dessutom kan man genom att kombinera det med t.ex. trä- detaljer och andra material skapa i princip vilken form som helst, vilket gjort att det tagit sig in även på småhusmarknaden.

 

Dela denna artikel:

Comments are closed.

Senaste blogginläggen